Baker Queen

En härlig lördag

Trist att inte träffa sambon.. och att blivit van, känner igen det, vet inte om det är nån mening med att ha en sambo längre!

Jag har själv haft dom funderingar - meningen med att ha en sambo om man inte träffas så mycket. Samtidigt som det är oerhört viktigt att man ska kunna göra saker utan sin sambo också. Men det vore förståss roligare om man hade lite mer gemensamt. Ha det så gott Sus

Inte bara har gemensamt utan gör saker för och med varandra. Som du säkert listat ut redan så är jag precis just där, hur göra med detta förhållande jag har, som inte ger något bara tar (energi från resten av livet). Vi gör inget med barnen, varken mina eller hans, han nämns inte i samma mening som familjen i övrigt, mina barn frågar aldrig längre om han ska med någonstans... sorgligt känns det! /Sus

Ja det är sorgligt, vi verkar onekligen vara i samma situation. Jag känner igen din beskrivning - det är som om det är två läger hemma, vi och dom. Och det är ju inte riktigt så man ville ha det när man flyttade ihop en gång i tiden. Det största sveket var/är att han inte sätter gränser för sin dotter, utan hon får göra som hon vill och allt är "mitt" fel. Nu har hon flyttat hemifrån, och det är förvisso lugnare. Men det är ändå något som saknas. Jag har haft en hel del annat som har tagit min energi (sonen med autism, x-et, problem på jobbet), men nu när dessa saker har stabiliserat sig så kan jag ta itu med sambo"problemet". Min mailadress är [email protected] om du vill snacka av dig en stund. Kramar

Ser ut som om du haft mer ändå, med tanke på vad du skriver i din parentes... blir jätteglad för att du trots ditt eget erbjuder en pratstund, ska ta dig på orden och maila dig! Tusen tack det värmer enormt! Ibland är det lättare att prata med någon som inte känner en, men känner igen sig, de "gamla vanliga" vännerna har en tendens att både tycka det blir jobbigt med samma "tjat" och att då hålla med för att slippa höra mer! /Returkram fr Sus