Baker Queen

Sambon är på boxningsmatcher hela helgen - så jag är helt solokvist här hemma i stora huset. Lite trist, men då har jag desto mer tid för mig själv och det är inte helt fel iofs.

Förutom den sedvanliga korsordslösningen (Fredagens DN kryss är klart, har inte börjat med lördagens än) som är så rogivande och lärorikt, så har jag tvättat inför Turkietresan. Ja sedan har jag kollat upp lite fakta om mina resmål - det viktigaste är ju vädret - runt 10 grader är det därnere. Mysigare än här i trista Stockholm där det är minus 3. Så det blir till att kolla igenom vårgarderoben.

Men först ska jag titta igenom de diabilderna jag har hittat, allt från begynnelsen av mitt och X förhållande fram till barnen var små. Hinner nog med det innan melodifestivalen ikväll (eller ska jag skippa det denna kväll måntro?). Diabilderna har varit undanstoppade i det överfulla garaget, har knappt kommit åt dom tidigare. Men nu är det ju lite mer undanröjt där efter vattenskadan, jippiiii det förde något gott med sig i alla fall denna vattenkaskad.

Kramar

Baker Queen

Vi ska även besöka dessa platser (innan middagen)

Sultan Ahmet

Blå moskén (på turkiska Sultanahmet Camii, "Sultan Ahmed-moskén") är en stor moské, klädd i blått kakel, i Istanbul. På natten lyser strålkastare upp byggnaden från alla håll. Den byggdes av den osmanske sultanen Ahmed I på 1600-talet, och arkitekturen är delvis inspirerad av Hagia Sofia som förebild. Blå moskén är en populär utländsk benämning på moskén, det officiella namnet är dock Sultan Ahmeds Moské. Smeknamnet kommer av att moskén är en av flera turkiska klädda med keramikplattor från Iznik som har blåa detaljer, även de övriga kallas stundtals blå moskén.

Topkapi Palatset

Topkapipalatset (Topkapı Sarayı, ordagrant "kanonportspalatset", på turkiska) är ett palats i Istanbul i Turkiet. Det ligger mitt i staden på Seraljudden mellan Gyllene hornet och Marmarasjön. Palatset var de osmanska sultanernas residens och deras rikes administrativa centrum från 1465 till 1853. Byggnationen inleddes 1459 på order av sultan Mehmet II och palatset stod klart år 1465. Senare sultaner har sedan utökat palatset successivt. År 1853 övergavs det som dynastins residens till förmån för det modernare Dolmabahçepalatset.

Topkapipalatset förvandlades 1924 till ett museum på order av president Kemal Atatürk. Inne i relikrummet i palatset förvaras flertalet reliker som sägs komma från profeten Muhammed. Bland dessa kan nämnas en kappa, ett svärd, delar av profetens skägg, en tand och ett avtryck från hans fot. Värt att besöka är även Topkapipalatsets harem som sedan början av 2000-talet genomgår en upprustning.

Och självklart sist men defenitivt inte minst Grand Bazaar



Kramar

Baker Queen

På 1920-talet, när Ankara blev Turkiets huvudstad, flyttade ambassaderna från Istanbul till Ankara och de gamla, ofta magnifika, beskickningarna blev generalkonsulat.

Idag rymmer det Svenska Palatset i Istanbul kontor i gatuplanet, representationsvåning en trappa upp och generalkonsulns privatbostad högst upp. Det är omgivet av en lummig trädgård. I anslutning till trädgården ligger ett litet kapell, som uppfördes av det svenska sändebudet 1858.

1962 tillkom Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul. Sedan 1974 har det varit inrymt i den gamla Dragomanbyggnaden i palatsets trädgård. I Forskningsinstitutet finns gästrum, bibliotek, arbetsplatser för besökande forskare och ett modernt utrustat auditorium med plats för upp till 50 personer. Forskningsinstitutet är ofta värd för seminarier och akademiska kurser och det är en uppskattad mötesplats för turkiska och svenska akademiker.

**********************************'

Tänk att lilla jag kommer att åka dit på tisdag då jag och mina medresenärer är inbjudna till generalkonsuln på middag tillsammans med andra celebra turkiska professorer. Kommer att bli en upplevelse som heter duga....

Int blev det någon bowling idag, men inga sura miner för det - tjejerna hade inte heller riktigt lust. Jag och min äldsta roade oss med att lösa fredagens och lördagens DN kryss - kul att göra det tillsammans. Sedan åkte vi och tvättade bilen (i automat förståss - hade inge lust att stå ute). Fick sedan hjälp med att byta min baklykta som var trasig. Vi tittade länge, jag och personalen, i manualen för att utröna vilken lampa det skulle vara. Men vi fick se oss slagna på den biten - det var bara att skruva upp bakljuset och titta efter. Den lampan har nog aldrig bytts, inte av mig i alla fall. Möjligt att Xet gjorde det när det begav sig. Trögt var det men skam den som ger sig. Killen på macken var riktigt imponerad av mig som bytte lampa, fick även en kommentar av en taxichaufför om samma sak. Man kan ju alltid fråga sig vad dom blir imponerade av - bara för att det är en tjej som pysslar med en typisk manssyssla? Sitter de gamla könsrollerna så djupt inrotat i våra sinnen?

Jag har aldrig riktigt varit duktig på bilar, men jag har fått lov att lära mig. Är man den enda som har körkort i en familj så blir det lite på mitt ansvar att se till att bilen är körduglig. Då är det bra att man är så envis som man är - det ska gå. Byta däck, byta lampor, yes name it....

Jag tycker det var lite roligt när grannfrun sa på skämt (var för några år sedan på en gårdsfest - du vet lite i fyllan och villan) att hennes man minsann hade påpekat detta faktum att jag hade bytt däck på bilen - "kan hon så kan väl du?" fick hon sedan höra lång tid framöver.

Och det lustiga är att samma reaktion blir det om männen städar och lagar mat eller tar hand om barnen. Vi tror att vi är sååå jämställda här i Sverige - men vi har lång väg att gå.

Nä nu är det nog snart dax att hoppa i säng - ska ju upp tidigt imorgon och åka till bilprovningen med den rena bilen. Måste även hinna till macken igen - glömde att fylla luft i däcken i all uppståndelsen med bytet av baklyktan. Så kan det gå när inte haspen är på.

Kramar

Baker Queen

Som alla kanske vet så har min son autism. Det innebär bl.a. att man måste hjälpa/påminna honom om många självklara saker såsom exempelvis toalettbesök. Ja inte att han glömmer att gå på toaletten, han springer där ofta. Men det är inte lika "intressant" att sköta sin hygien efteråt. Man måste som sagt var ligga på. Men ju äldre han blir, ju mer självständig måste han få bli. Någon gång måste hans integritet få komma till tals. Integriteten att få kunna vara på toaletten själv utan att ha öppen dörr när man gör nr 2, eller är vårdarnas bekvämlighet viktigare än den handikappades integritet?

När han sedan är klar på toalettbesöket så blir det till att påminna igen, tills rutinerna sitter ordentligt. Eventuellt så kan dessa rutiner hjälpas upp med hjälp av PECS bilder, eller sociala berättelser. En social berättelse kan även bestå av bilder som förklarar rutinerna så det ena utesluter inte det andra. Lite info - Rapport från Träningsskolans Autismenhet i Malmö 2002  för den som vill läsa mer. Det finns mycket skrivet om detta. Annars kan man få en hel del hjälp genom Riksföreningen Autism, jag har bara gott att säga om den föreningen, speciellt i början när man har fått diagnos på sitt barn.

Så mer självständig träning, för sonens skull om inte annat. Sedan får vårdarna ta det extra omaket att tvätta de skitiga kalsongerna då en olycka är framme. Det gäller att vara konstant och ha tålamod helt enkelt. För det kan väl inte vara så att en kille inne på sitt 15:e år inte ska få ha sin integritet, och detta bara p.g.a sitt handikapp och att han då inte har rättigheter?

Kramar

Baker Queen

Idag är det alla hjärtans dag och vad passar då inte bättre än att skriva om kärlek? Vad är kärlek egentligen? Enligt SAOL så är det "en stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet."

Att få uppskattning på jobbet, att trivas och må bra där är också en sort kärlek. Det är underbart att få glada tillrop varje dag, att riktigt längta tills man kommer till jobbet (ja kanske inte varje dag). Att få höra hur duktig, snäll, trevlig, effektiv, kunnig man är gör att man blir varm innombords. För att påminna mig när jag kanske blir lite deppig så har jag postit lappar på anslagstavlan. Det är postit lappar i färgglada färger som andra har skrivit om mig (positiva). Vi hade nämligen en karriärcoach på besök för drygt ett år sedan - och då skulle vi alla skriva positiva saker om varandra. Kul grej verkligen. Jag har fått en otroligt vacker blombukett som tack från idrottsklubbens styrelse (jag är kassör där) - denna bukett ställer jag fram mitt på arbetsbordet pecis innan jag går för dagen. För då blir det det första jag ser på morgonen och dagen börjar bra. Love, love på er allihopa....

Den stora kärleken lever man ju med, så lyckan är komplett m.a.o. Visst finns det ups and downs, men just nu är vi i fas i livet. Bara för att man inte skriver om sin lycka eller olycka med partnern betyder ju inte att den inte finns - kärleken. Det bästa är ju att få dessa förlösande ord (och även säga det själv) direkt - inte dryfta dessa i en blogg. Det var det där med inbördes beundran....

Jag avslutar med några kända personers fraser eller sångtexter:

"All I wanted was just what everybody else wants, you know, to be loved" Rita Hayworth

All you need is love

All you need is love
All you need is love, love
Love is all you need

Lennon/McCartey



Kramar

BakerQueen

Internetstruligheter är inte roligt. Det är ungefär varannan dag som det fungerar - och när det väl fungerar så är det såååå långsamt och lägger av efter ett tag. Är så less på det. Därför får jag skriva snabbt nu när det väl fungerar, korta inlägg med mycket innehåll.

Idag på mångas otursdag, fredagen den 13, så blev det min lyckodag. Fick höra från chefen att hon vill att jag åker med till Turkiet (Istanbul och Ankara) tillsammans med kanslicheferna. För mig som än så länge inte har varit på så många tjänsteresor gläds otroligt mycket, speciellt för att få åka till Istanbul för dit har jag velat åka såååå länge. Men man får väl kanske vänja sig nu när man arbetar på ett internationellt kansli, hmmm det kommer inte bli så svårt kan jag ju säga.

So long

Kramar

BakerQueen

I torsdags var jag och min kära sambo och syster på Southside pub på söder och hade quiz kväll - superroligt, rekomenderas härmed starkt. I denna quiz anda så tänkte jag komma med en liten klurighet till er alla - vet ni vad detta är för något? En ledtråd kan vara att den är väldigt användbar just vid dessa tider....



Nu har ni lite att fundera på så här på lördagskvällen. Svaret kommer så småningom.

Kramar

Baker Queen

Enligt Wikipedia så är ordet blogg en förkortning eller förenkling av webblogg som kommer av engelskans blog, kortform av weblog = webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen ofta är högst upp. Vidare så delar nämnda wikipedia in bloggar i politiska bloggar, dagboksbloggar, företagsbloggar, marknadsföringsbloggar, affärsbloggar etc.

Jag skulle tro att min blogg tillhör dagboksbloggskategorion mer än något annat i så fall. Men man kan ju dela in denna kategori i flera olika fack (min egen reflektion) beroende på vad man har för intresse - exempelvis sportblogg Niklas sportblogg, hundblogg Sofies hudblogg, Gerbilblogg Humle&Dumle etc. När man pratar om intresse så kan det ju snudda lite på kategorin politiska bloggar.

Andra fack är modeblogg, där den mest kända nog är Blondinbellas, där bloggarna tjänar storkovan. De var från början vanliga dagboksbloggar men har nu blivit mer eller mindre företagsbloggar. Men det finns en hel uppsjö med tonåringar (och även vuxna) som modebloggar i dagboksform. Sedan finns det bloggar där det, enligt min mening, mer eller mindre är frågan om invärtes beundran, där man skriver om kärleken, barnen, relationer etc. Det finns t.o.m. en förening som heter Fib (maior o longinquo reverentia - antar att det är latin). Ja vi dagboksbloggare är nog lite av denna sorten allihop när jag tänker efter - annars skulle vi väl inte skriva? Självklart har vi försökt att sprida vår bloggadress till våra nära och kära för att vi tycker det är roligt med inlägg för att inte tala om denna statistik - hur många har läst min blogg idag? Men var går gränsen för vad man ska dryfta i en blogg? Nu kommer jag lite tillbaka till mitt tidigare inlägg om respektlöshet - för vem skriver man bloggen egentligen? Ska man hålla inne med sina åsikter för att risken finns att andra kan ta illa upp? När det gäller ens nära och kära så är oftast åsikterna inte nya, utan de är väl medvetna om problematiken. Om det är någon annan som tar illa upp så kan det bero på att dom känner sig träffade?

Nog om det. Jag har nu beslutat att jag ska börja blogga om olika teman här i livet - en ny kategori i min blogg som heter tankar om livet. Där jag kommer ta upp olika, både positiva och negativa, saker som jag kan tänkas ha åsikt om. Och jag kan tänka mig att jag inte är ensam om att ha åsikter i dessa frågor - det kanske blir tittarstorm och min "kära" statistik går i taket (in my dreams...)

Kramar

Baker Queen

Föreslog för sambon att vi skulle spela bowling idag - allt för att kunna träna in sina strikear och några enstaka spärrar tills mina tjejer kommer hem. Lite fusk kanske - näää, det är bara såååå kul att spela. Man kanske ska ringa syrran och kolla om hon vill vara med också, ju fler vi är tillsammans ju roligare vi har....

See yah folks

Kramar

Baker Queen