Älgjakt

Idag har det varit soligt, så man har blivit lite röd efter målningen av terassen. Första strykningen är nu klar efter en hel del timmar. Mormor och äldsta dottern fortsatte att skrapa det sista, mellandottern balanserade på utsidan av räcket med pensel medans jag målade på insidan. Fint blev det, men finare blir det under morgondagen när vi ska måla andra strykningen.

Jag tog en bild på lilla "bua" som finns på mormors tomt. Det är en gammal visthusbod som användes för förvaring av mat då man inte hade kylskåp och frys för förvaring. Den är inte stor, men tillräckligt stor för att kunna inhysa en liten familj som är på besök då det är två plan. Undervåningen inhyser ett litet pentry med kokmöjligheter och en gammal träsoffa (en sådan där utdragbar du vet). På övre plan finns det tre sängar. Däruppe har mina barn sovit när dom var mindre - som vuxen kan man inte stå raklång däruppe.
 
Bua

Bua från sidan

Varenda gång jag kommer hit så tänker jag på en liten sann historia som utspelade sig när jag var i tonåren. Jag och min kompis Kerstin åkte hit själva när vi var ca 15 år. På den tiden så var det min mormor och morfar som bodde här. På dagarna badade vi och solade. En dag tog vi cyklarna och cyklade in till Arvika som ligger ca 2 mil bort. Självklart skulle vi ha musik medans vi cyklade för fullt, så det var bara att sätta fast typ bergsprängaren på pakethållaren. Så tossiga var vi, jag kan tänka mig att Gunnarskogsborna hade en hel del att skvallra om när vi väl åkte därifrån. Vi sov i bua, jättemysigt med ett eget litet krypin tyckte vi. Det enda abret var att det inte fanns någon toalett, utan man fick antingen gå in i stora huset, eller om man var för lat så fanns det en potta eller att man gick runt husknuten och kissade.

En natt/kväll så hörde vi ett hiskeligt bråkande på farstukvisten. Någon var där! Du kan tänka dig att vi var rädda däruppe på loftet. När vi väl vågade öppna dörren för att kolla vad det var så hade det försvunnit. Dagen efter så fick vi höra att det troligtvis var en älg som hade förvillat sig in på tomten. Det dröjde flera år innan jag fick höra sanningen. Det var min ena kusin och hans kompis som hade levt rövare på farstukvisten för att dom ville skrämma oss småtjejer! Idag kan man bara skratta åt det, men det var inte kul den natten kan jag lova!

Kramar

Flodquistarn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0