Det man inte har i huvudet får man ha i benen heter det ju....
....och det fick jag verkligen erfara idag.
Jobbade över med lite budgetering på jobbet. När jag väl styrde min kosa hemåt vid halvnio snåret så upptäckte jag till min fasa att hemmanyckeln inte låg i min väska. Och jag som nästan var hemma vid ytterdörren och allt. Det var bara till att få tag på sambon, som fortfarande var inne i stan, och bad honom skynda sig hemåt han också så att det inte skulle bli allt för sen sänggång. Då det skulle dröja ett tag, och jag hade ingen direkt lust att stå utanför ytterdörren i sisådär en halvtimme, så fortsatte jag med bussen till Sumpan. Gick sedan av och promenerade hemåt, ja inte hela vägen då men det blev ca en halvtimmes promenad i alla fall innan nästa buss kom.
Perfekt med en promenad så här på kvällskvisten i.o.f.s - ska börja promenera mera. För nu ska jag minsann börja mitt nya bantningsliv och att röra på sig underlättar en aning. I går (när jag gick min låååånga promenad i det fina höstvädret) så började bantningsfunderingarna ta fart på allvar. Ja min intention var i alla fall att börja idag. Men det var definitivt inte lätt, för när man kom till jobbet idag så låg det presenter på bordet (choklad i massor) som jag hade fått av en arbetskamrat som ville tacka för min hjälp under hennes resa till Strasbourg. Och jag ska erkänna att det slank ner en och annan minitoblerone när jag satt där och räknade på budgeten. Så jag får börja en annan dag - jag får ta denna vecka som en uppstart med mycket promenerande istället. Jag får helt enkelt lägga upp en plan......
Kramar
Baker Queen
