Missförstånd eller syftningsfel?
En mening kan vara tvetydig på många sätt och vis. Att glömma ett ord kan vara avgörande för betydelsen. Eller? Självklart kan det vara det, men det kan även vara ett sätt för skribenten att få fram denna tvetydighet. Ibland kan det bli syftningsfel, men det går ändå att utläsa vad som menas genom att läsa hela sammanhanget. Om man tar ut en enstaka mening från sitt sammanhang så går det defintivt att misstolka.
För min del så skriver jag som jag tänker, om det är rätt eller fel tvistar de lärde. För mig är det andemeningen som är viktig, inte att det rent gramatiskt ska vara helt korrekt.
Varför blir det då missförstånd? Jag har en enkel förklaring till det hela. Jag menar inte att det är den enda förklaringen, men jag har lärt mig i livets hårda skola att denna förklaring stämmer in i många sammanhang. Några exempel.Två människor som tvistar med varandra har en förmåga att missförstå varandra, läsa in annat i det skrivna eller sagda ordet. En person som har förutfattade meningar, tror sig redan veta vad den andra menar, missförstår oftast. En person som har dålig självkänsla läser oftast in kritik i det andra säger, trots att det egentligen var menat som beröm. Det jag menar är alltså att det är upp till betraktaren/läsaren att bilda sig en uppfattning utefter vad han/hon vill utläsa.
Avslutningsvis några aforismer - tänkvärda ord:
Femtio procent av alla samtal består av missförstånd. De återstående femtio procenten utgörs av pauser. Carl Hammarén
Martins lag om kommunikation: Det oundvikliga resultatet av en förbättrad och byggd kommunikation mellan olika steg i en hierarki är en enorm ökning av riskerna för missförstånd. Thomas L. Martin jr
De som skriver klart har läsare; de som skriver dunkelt har kommentatorer. Albert Camus
"Legere et non intelligere neglegere est" - Att läsa och inte förstå är inte att läsa.
Kramar
Baker Queen
För min del så skriver jag som jag tänker, om det är rätt eller fel tvistar de lärde. För mig är det andemeningen som är viktig, inte att det rent gramatiskt ska vara helt korrekt.
Varför blir det då missförstånd? Jag har en enkel förklaring till det hela. Jag menar inte att det är den enda förklaringen, men jag har lärt mig i livets hårda skola att denna förklaring stämmer in i många sammanhang. Några exempel.Två människor som tvistar med varandra har en förmåga att missförstå varandra, läsa in annat i det skrivna eller sagda ordet. En person som har förutfattade meningar, tror sig redan veta vad den andra menar, missförstår oftast. En person som har dålig självkänsla läser oftast in kritik i det andra säger, trots att det egentligen var menat som beröm. Det jag menar är alltså att det är upp till betraktaren/läsaren att bilda sig en uppfattning utefter vad han/hon vill utläsa.
Avslutningsvis några aforismer - tänkvärda ord:
Femtio procent av alla samtal består av missförstånd. De återstående femtio procenten utgörs av pauser. Carl Hammarén
Martins lag om kommunikation: Det oundvikliga resultatet av en förbättrad och byggd kommunikation mellan olika steg i en hierarki är en enorm ökning av riskerna för missförstånd. Thomas L. Martin jr
De som skriver klart har läsare; de som skriver dunkelt har kommentatorer. Albert Camus
"Legere et non intelligere neglegere est" - Att läsa och inte förstå är inte att läsa.
Läsa som fan läser Bibeln (Illvilligt misstolka något. Jfr. hur Jesus frestas av djävulen, som använde bibelcitat och tolkade dem på sitt eget sätt, se Matteus 4: 1-11, Lukas 4:1-13)
Kramar
Baker Queen
Kommentarer
Trackback
