Baker Queen

Jag har på senare tid tappat sugen till att blogga. Det har liksom tagit emot därför att jag har så mycket ouppklarat inom mig. Så nu tänkte jag helt sonika få ur mig denna frustration och besvikelse en gång för alla och sedan börja på ny kula igen. Rycka upp mig och bara fokusera på det som är viktigt här i livet, min familj.

Det känns tungt i kroppen när man inser fakta, att inse att en nära vän har varit falsk och farit med osanning. Och till på köpet under en väldigt lång tid. Jovisst har det funnits varningssignaler under året, men jag har valt att titta bort för inte kan väl det vara sant intalar jag mig. Nu har jag tyvärr blivit motbevisad, personen i fråga har blivit oförsiktig och lämnat spår i cyberrymden. Spår som gör att jag äntligen förstår vad personen i fråga är för en människa, spår som bara pekar åt ett håll. Det hållet som jag tidigare inte ville se, det jag helt sonika blundade för.

Jag ska erkänna att jag la ut vissa beten för att se hur reaktionen blev, för att på något sätt få ett bevis på att jag hade fel i mina misstankar. Tyvärr blev det motsatt effekt - betet svaldes med hull och hår och gjorde att jag blev ännu mer säker på att jag hade en falsk vän. En person som jag hade tagit till mitt hjärta och öppnat upp mig för var inte den jag ville tro att den var.

Jag har lärt mig min läxa med besked.  Nu återstår bara besvikelsen över det inträffade. Men mest av allt besvikelsen över att jag har varit så godtrogen. Det kommer ta lång tid innan jag kan lita på någon igen att öppna upp mig så fullkomligt som jag gjorde. Jag borde redan vid första misstanken ha sagt tack och adjö. En cybervän som envisas med att inte träffas personligen trots att tillfälle ges så måste man ställa sig frågan varför? Med facit i hand, alla bevis jag har fått till mig via cyberspace etc. så förstår jag varför. Och svaret gör mig besviken, en ny insikt som gör att falskhet får en ny dimension i mitt medvetande.

Kramar

Baker Queen